När vi fick tillträde till huset i augusti förra året hade det mesta av trädgården sett den sommarens bästa dagar och blommat över. Så den här våren och försommaren innebär en liten upptäcksresa för oss - att få se vilka skatter vi besitter, ha ha :). Redan på visningen insåg jag att vi har en jättefin pion, och den underbara syrenhäcken (som visserligen nog är grannens men den gränsar likväl mot vår tomt och sprider fägring :)) kände vi till men resten är spännande upptäckter!

Paret som byggde vårt hus arbetade med trädgårdsplanering och jag måste säga att det märks. Det är mycket blommande buskar och perenner, vilket uppskattas av mig som inte är någon överdriven odlingsmänniska. Den här sommaren ska allt bara få vara men sedan ska vi nog göra om lite och sätta vår egen prägel. Men vissa godbitar är heliga!

Enda sordin i denna ljuvliga grönska är min förbannade allergi. Fick en ny medicin igår, som funkar ungefär halva dagen. Men den för även med sig en sövande effekt så jag var halvt medvetslös samtidigt som jag inte var allergisk. Inte så produktiv med andra ord. Nu när tröttheten släppt är kliandet tillbaka. Ge mig styrka.

Kollade på Bygglov igår och såg det. Skåpet (som tillhör möbelkategorin med det synnerligen fula namnet "vitrinskåp"). Vill ha, vill ha, vill ha. Det jag gillar mest är att det ser lite ut som det skåp jag önskar att min make ska bygga - som en stomme med gamla fönster som dörrar. Men han anser sig ha varken tid (sant...) eller kunskap (men det tror jag!) att åstadkomma något liknande och har sagt tvär nej. Men projekt övertalning kanske kan påbörjas ;)...

Har klarat av ännu en lämning och även denna gång i tid. Efter att ha kört ett litet röjar-race här hemma (var kommer all sand ifrån?) ska jag strax åka hem till en fin vän på lite mama-mys. För det är jag värd. Efter lunch blir det en vända in till stan för att hämta ut allergimedicinen så att jag kan vara ute, ska även hinna med ett stopp på BVC för lapisering av lillemans navel. Och byta ett par shorts som storasystern fick i ett paket med posten härom dagen. Hon är lite mager om maggen, min lilla dam...

Ha en toppendag!

Oj, oj, oj! Pust och puh! Ingen klagan, men svettig är jag :). Har ringt till vårdcentralen idag för att få ett recept på en annan allergimedicin så att jag överhuvudtaget kan vistas utomhos. Vårt hus ligger i ett extremt soligt läge och det är eftermiddags/kvällssolen som ligger på framsidan av huset, vilket gör att vardagsrummet nästan kokar! Något som passar vår lilleman, han är en riktig fryslort och verkar njuta för fulla muggar i värmeböljan :).

Ja, då var första riktiga mammalediga dagen (i vardagen med maken på jobbet) som tvåbarnsmor avklarad! Gick kanon imorse, det var en extremt stolt storassyster som hade med sig lillebror in på avdelningen på dagis vid lämning. Och vi kom i tid! Hurra :). Insåg dock att jag nog får börja morgonbestyren något tidigare så det slipper blir så stressigt på slutet. Barn och stress är liksom en dålig kombo. Den lille prinsen har sovit under större delen av förmiddagen med i eftermiddag har han haft rätt mycket vakentid faktiskt! Har sett hans ögon nästan hela eftermiddagen :). Nu sover han snällt i vagnen och ska få sig ett litet bad innan det blir natt på riktigt...

Nu blir det en dusch innan lite plock och fix i köket, sedan ska jag verkligen försöka mig på en tidig läggning för mig själv. Wish me luck...

Kort, snabbt inlägg på kvällskvisten, ska strax springa ut och ta in tvätten. Dagen har varit helt fantastisk, det smällde verkligen till och blev sommar! Tyvärr smällde även min allergi till och jag har inte kunnat njuta ute som önskat... Idag var sista dagen på A:s tio dagar hemma i samband med att Aston föddes och Alice fick gå till dagis. Vilket gått hur bra som helst, jätteskönt! Hämtade henne med lillen i vagnen och sedan fick hon gå hela vägen hem vilket faktiskt gick bra, trodde jag skulle få ringa efter skjuts :). Men med lite sten- och blomsterplock och lallande i egen takt kom vi hem till slut :). En något varm och hungrig lillebror i vagnen men det gick!

Eftermiddagen bjöd sedan på glatt besök av Alices gudmor med familj, deras första möte med Aston. De har en liten grabb på snart fem månader som plötsligt blev gigantisk i jämförelse! Jag som tyckte att min lille prins blivit stor... Alice gungade för glatta livet och lekte i sin nysnickrade sandlåda och S lyckades fånga det fina fotot ovan. Den lilla damen har för övrigt varit ute ända tills det blev dags för sängen, med ett litet stopp i badet innan. Kan inte fatta varför det är så kul att hälla sand i håret?

Nu blir det sängen så att jag pallar med första dagislämningen som tvåbarnsmor imorgonbitti :).

Vi har ett litet inglasat uterum här hemma, kanske inte den vackraste skapelsen man kan föreställa sig men det ska väl fixas till så småningom. Det ser liksom ut som en... kuvös. Men vi har iaf ett ställe att sitta på när det kanske är lite kallt och när det regnar. I sommar ska det piffas till litegrann, nya takplåtar ska på och vi ska måla vitt invändigt. Lite mysiga möbler och mycket lyktor. Och en värmekälla av något slag så att vi kan sitta där en bit in i höst också. Jag tänker mig lite marockansk stil, i en blandning med vitt och trä. Brickbord och kanske något slags tyg att dra för fönstren när solen bländar, det ligger nämligen i eftermiddags-/kvällssolen. Mmmm, det kliar i mina inredningsfingrar nu! Drömmen är att en dag göra om taket till ett valmat tak och bygga ihop hela entrén mer enhetligt tillsammans med uterummet och ett stort soldäck med utekök och gott om sittplatser. En dag så!

Livet är fantastiskt. På några sekunder förändras världen och en ny liten familjemedlem har kommit. För oss innebar det att Alice plötsligt gick från jordens medelpunkt till att få dela sin världsbild med en liten lillebror (något som tagits emot med blandade känslor kan jag ärligt medge. Men det går bättre och bättre :)). Och att vi, jag och A, gick från att ha ett litet hjärta att älska till att ha två personer som vi älskar över allt annat! Märkligt också att kärlek tydligen är något som man bara får mer och mer av. Nu är vi fyra.

Förra måndagen kom han alltså till oss, i en operationssal och med knivens hjälp. Och det där med att livet förändras på några sekunder får en helt annan innebörd, för vid planerat kejsarsnitt går man verkligen från enbarnsmamma till tvåbarnsmamma i ett nafs, utan något förarbete. Iaf med värkar, mitt förarbete har suttit i hjärnan istället, ha ha :). Själva operationen gick hur bra som helst, jag sov som planerat, men A har filmat allt och till och med fått med när han fortfarande är kvar i magen och gormar som en hel karl :). Allt flöt på komplikationsfritt under BB-tiden och i torsdags åkte vi hem. Hem till vår andra stora kärlek! Hon är så himla stolt över sin lillebror och man ser hur ögonen lyser av kärlek när hon ser på honom. Hon vill gärna hjälpa till, klappa och hålla. Men är lite sur på oss som trots att kommit hem med en konkurrent och ibland blir hon jättearg och vet inte hur hon ska hantera sina känslor. I kombination med treårs-trotsen är det inte så lätt... Då blir det oftast något tok med något hon vet att hon inte får göra, men det blir mindre och mindre av dessa känslostormar. Snart har vi nog allihop landat i att vara fyra i familjen.

Ja, tänk för en vecka sen så postade jag det förra inlägget. Då var jag i en salig röra av känslor, lycka och förväntan inför det nya liv som skulle komma, rädsla över att något skulle hända mig och en enorm kärlek till Alice och A. Nu har den 7 maj 2012 kommit och gått och den hade med sig ett till underbart litet knyte till oss.

Jag tänker skriva ett längre inlägg om när den nya familjemedlemmen kom till världen lite senare, men efter några dagar hemma lever vi (eller framför allt jag...) i amningskoma-landet och dagarna springer iväg utan att jag hinner säga pip. Men vill iaf kika in och säga tack, tack, tack för alla fina hälsningar under tiden jag varit "borta"! Det lär bli sparsamt med inlägg här en tid framöver men tappa inte tålamodet. Jag ska bara ägna mig 100% åt familjen en tid framöver.

Just det :). Ni vill kanske veta vem det var som kom? Det var en liten Aston, 4000 gram och 51 cm lång. En redig grabb som gillar mat. Så nu vet ni det :).

Det känns konstigt. Att veta att imorgon vid den här tiden är allt klart och jag har förmodligen vaknat. Om det inte blir förskjutningar i op-schemat såklart, men det hoppas vi inte! Att gå hela den här söndagen och liksom bara vänta på att det ska bli måndag har varit... märkligt. Det är många tankar som hinner komma, både positiva och negativa. Gudarna ska veta att detta må vara "den enkla vägen" rent tekniskt sett (eller inte egentligen men det uppfattas ju så av många) men inte psykologiskt! Det är så många andra känslor som finns nu jämfört med när jag väntade Alice, dels var jag helt inställd på att ha en "vanlig" förlossning med henne och några dödsångesttankar fanns inte. Men när jag väl skulle sövas kom paniken - tänk om jag dör? Jag minns att det var fruktansvärt att säga hej då till A, tänk om jag inte skulle vakna och han skulle bli ensam med ett nyfött barn. Nu är tankarna och rädslorna sju resor värre - och det är mest för Alices skull. Jag vet inte hur många gånger de senaste veckorna jag tänkt "är det verkligen värt det?". Tänk om det värsta, värsta, värsta skulle inträffa och hon inte skulle få träffa mig mer. Gah, jag kan inte ens tänka det utan att tårarna kommer. Inför den här förlossningen har jag träffat en kurator några gånger på grund av att jag har så mycket känslor obearbetade efter Alices förlossning. Jag har pratat med henne om dessa existensiella tankar som dyker upp inför en sådan här dag, får man liksom tänka så? Hon menar att det är helt normalt att tankarna och känslorna finns där och det är bäst att släppa fram dem. För om man inte får tänka på den rosa elefanten - vad fokuserar man på då? Däremot ska jag låta dem komma och gå - utan att fastna i det. Och det tycker jag fungerar bra, jag känner mig ändå trygg med att detta är det bästa för mig. Och självklart kommer allt gå bra. Något annat finns inte.

Mest av allt känns det positivt så klart - snart har vi vår bebis här! Och det ska bli helt fantastiskt att få se Alices reaktioner och deras samspel. Sen är det nästan svindlande att tänka att imorgon kväll, då snusar vi på en alldeles nyfödd liten krabat...

Ni får räkna med några dagars tystnad här inne, jag kommer inte att ta med någon dator. Även om trådlöst nätverk finns att tillgå. Jag ska njuta av varje sekund med en nyfödd liten människa och de stunder jag inte njuter ska jag sova :). Så - so long!

Jag trodde vi hade planerat det här bra. Alice är född i kallaste januari med massor av snö och någon mer vinterbebis ville jag inte vara med på (i den mån man nu kan välja dvs...) Sagt och gjort - när planeringen av det lilla pyre som nu än så länge ligger i min mage tog fart tänkte vi att sen vår/försommar vore en bra tid. Maj så där. Och med hjälp av ett ägglossningstest och lite tur satt den där på "första försöket" och i maj skulle det bli. Kanon minns jag att jag tänkte, då hinner jag få bruna ben innan sommaren. Jo just det... Med tanke på det vita som ligger på backen och den snö som vräker ner finns det en stor sannolikhet att vi får en vinterbebis - även denna gång. Men den lilla snäppen på näsan kanske vi ska ha när vi försöker planera allt så in i minsta detalj, ha ha :). Ja ja, jag lär inte få dra vagnen i några snövallar en särskilt lång tid framöver iaf. Eller hur?

Vi fotade magen lite igår, inga avancerade bilder utan ville mest ha magen och Alice tillsammans. Blev väl ok bilder, men desto roligare efter lite redigering :).

Nu har jag lämnat lillskruttan på dagis (äntligen, dag två denna veckan!) och ska sticka iväg till en kompis på lite frukost och snicksnack.

Tänk ändå, vad lite som krävs för att förändra känslan i ett helt rum. Typ en tavla. Eller tyg. Fick tummen ur för några veckor sedan och satte upp gardiner i Alices rum och wow! Vilken skillnad det gjorde för rummet och helheten. Vårt sovrum är fortfarande naket och kalt men det är så nedrans omöjligt att få hem en gardinstång som är längre än 3 meter. Tydligen.

Men bilden ovan. Mums säger jag bara. Lite svart, lite vitt, lite rått och så mjukas det hela upp med lite tokiga färger och mönster. Hade man valt bort tygerna hade rummet utstrålat något helt annat.

Nu är det nog dags att lägga sig på latsidan lite tror jag (inte för att jag är särskilt produktiv ändå...) - har en rejäl huvudvärk att ta tag i. Kanske lite kaffeockså.

Nä - ingen bebis än. Men den spökar en hel del nu kan jag meddela. Igår kväll fem rejäla sammandragningar som tog i ordentligt på en timme. Så, en dusch senare, borta. Tror det bor en liten Laban i min mage ;)...

Maj är en sådan innebördsrik månad för oss. Det mycket som har hänt i maj. Det var nog då vi bestämde oss för att förlova oss för fem år sedan. Det var den första graviditetsmånaden när jag väntade Alice, månaden då ingen visste men jag bara ville tala om för hela världen att vi skulle få en bebis. Det var den sista maj vi blev hemlösa efter lägenhetsbranden när Alice var knappa fem månader. Och det var i maj vi gifte oss för två år sedan! Och nu ska det bli månaden som vi får vårt andra barn. Älskade maj, äntligen här!

Ah... har det vänt nu? Vågar inte hoppas för mycket - men just idag är en väldigt vacker dag!

Dagen började med sovis, det är verkligen smått osannolikt vilka sovvanor Alice har på morgonen. Idag kom A in och väckte oss tio i tio. Då hade hon sovit sedan runt 20-tiden igår, med ett litet uppvaknande emellan. Skönt. Ska bli spännande att se vad det nya familjemedlemmen tänker lägga sig till med för vanor...

Har precis skickat iväg maken på en liten MC-tur och Alice är hos farmor. Egentligen borde jag ta tag i en städning av huset, men nej. Det är helt enkelt för vackert ute för det. Så det blir en kaffekopp i solen.

Ovan ser ni lite av det som fixats inför den stundande nedkomsten. Konstigt ord förresten. Nedkomst... När min pappa föddes hade farfar skrivit i sin kalender: Maja nedkom med en gosse. Högtidligt.

Det var det där med soffbord. Det vi har nu är vitt och lite tråkigt, känns inte rätt hos oss. Jag har velat fram och tillbaka kring vad jag vill ha och brukar oftast landa i att jag vill ha något kombinerat material, helst svetsad stomme och en skiva i riktigt råa plankor - kanske i en gråaktig ton. Eftersom min käre man behärskar det där med att svetsa rätt bra så har jag såklart planerat in honom som en del i denna process, skulle kännas riktigt bra att ha något som vi (läs: A) tillverkat själv. Problemet är bara det där med tiden, han inkluderas ju i de flesta projekt här hemma eftersom min egen rörlighet (iaf just nu) och kunskap är begränsad. Men kanske är det dags att börja värma upp honom i vad han ska tvingas producera, ha ha...

Denna lördag har gått i ett, och har mest spenderats i bilen faktiskt. Vi är inne på att köpa en ny bil och dagens trip syftade i att spana in en ny sådan. Just den vi kikade på idag blir det inte men det kan mycket väl bli en annan nästa vecka. Håller tummarna...

Jag må vara huuuur ledig som helst söndag-måndag, fredag är ändå veckans bästa dag. Speciellt den här tråkveckan eftersom det är lillskruttans första feberfria dag. Hurra!

Att sedan kicka igång helgen med att A ska vara ledig ända tills på onsdag är heller inte fel! Vi hoppas på lite varmt väder så att vi kan vara ute, det är en liten dam här hemma som är utsvulten på friskluft. Valborgsmässoafton är fortfarande ett oskrivet blad men det ska säkert kunna bli något trevligt av den måndagen också.

Nu är det middagsdags här hemma, vi kör indiskt och bjuder farmor och farfar. Gotti gotti!